Rättspraxis och andra nyheter

Här samlar vi referat av ärenden som har avgjorts hos svenska enheten och andra myndigheter sedan juni 2015 och som är av allmänt intresse. Här hittar du också andra nyheter som berör juridik inom svenska enhetens ansvarsområde.

 

Bristfälligt språktest kunde inte användas vid antagning

En kommun använde i samband med antagning av elever till den svenskspråkiga grundläggande utbildningen i kommunen ett språktest. Det så kallade BASIS-materialet, som är från år 1992, bestod av ett frågeformulär som var riktat till vårdnadshavarna, en intervju med barnet och ett test som mätte barnets aktiva och passiva ordförråd.

Regionförvaltningsverket konstaterade att testet åtminstone inte på det sätt det hade genomförts i kommunen kunde användas som grund för antagningen. Testets avgörande roll vid antagningen hade inte meddelats på förhand. Den poänggräns som tillämpades hade varken meddelats före eller efter testet, och vårdnadshavarna hade inte fått ta del av testet eller resultaten eftersom man ville hålla själva testets utformning hemlig. I intervjun och språktestet som genomfördes med barnet hade barnets svar inte nedtecknats, vilket gjorde det omöjligt att i efterhand kontrollera bedömningens riktighet.

Regionförvaltningsverket fann också brister i utformningen av själva testet. Enligt lagen har vårdnadshavarna rätt att välja undervisningsspråk mellan finska och svenska om barnet klarar av att studera på språket i fråga. Frågorna som riktades till vårdnadshavarna var dock ställda och poängsatta på ett sådant sätt att de favoriserade enspråkigt svenska barn och familjer framom tvåspråkiga, trots att tvåspråkighet inte är ett hinder för att eleven ska kunna studera på svenska. Högt utbildade vårdnadshavare fick också mer poäng, och familjer med endast en vårdnadshavare gick miste om poäng. Poängsättningen i testet var sådan att ett barn med fullständiga kunskaper i svenska inte själv skulle kunna klara poänggränsen, utan familjeförhållandena måste också vara de rätta. Samtidigt skulle ett barn kunna klara poänggränsen genom att slumpmässigt gissa svaren om vårdnadshavarna genomskådar poängsättningen av familjeförhållandena och svarar optimalt på frågeformuläret till vårdnadshavarna. Ordförrådstestet innehöll också flera uppgifter som var mångtydiga men förutsatte ett visst svar samt uppgifter som använde ett otidsenligt språk. Vidare saknades det delvis instruktioner för den vuxna "försöksledaren", vilket försämrade testets reproducerbarhet.

Regionförvaltningsverket ansåg att kommunen vid antagningen hade åsidosatt både objektivitetsprincipen och principen om likabehandling. Beslutet upphävdes och ärendet återförvisades till kommunen för ny behandling. (Svenska enhetens beslut 6.7.2017 dnr LSSAVI/1954/06.06.02/2017)

Närmare information ges av Thomas Sundell, tfn 0295 018 620, thomas.sundell(at)rfv.fi

 

Endast vissa delar av lärokursen i olika trosinriktningar och livsåskådningskunskap kan undervisas gemensamt

En kommun ordnade huvudsakligen all undervisning i evangelisk-luthersk tro, ortodox tro och livsåskådningskunskap i en och samma grupp med en gemensam lärare. Enligt kommunen möjliggjorde grunderna för läroplanen detta, eftersom en stor del av innehållet i lärokurserna följer samma teman. Regionförvaltningsverket ansåg med stöd av ett utlåtande från Utbildningsstyrelsen att det visserligen finns delar av lärokurserna i evangelisk-luthersk tro, ortodox tro och livsåskådningskunskap som till innehållet är likadana, men det finns också betydande delar av lärokursen i respektive åskådningsämne som inte har någon motsvarighet i de andra ämnena samt delar där respektive åskådnings infallsvinkel på ett i sig gemensamt tema är annorlunda än inom de andra ämnena.

Regionförvaltningsverket konstaterade att de delar av lärokurserna som inte till innehållet är lika inte kan undervisas gemensamt av en gemensam lärare, eftersom religionsfriheten med de begränsningar som anges i lagen om grundläggande utbildning ger eleven rätt till undervisning i sin egen religion och underförstått en rätt att avstå från undervisning i någon annan religion. Undervisningen följer då inte heller i sin helhet grunderna för läroplanen för respektive läroämne, och de elever som representerar en minoritetsåskådning riskerar att hamna i en utsatt position där de inte har samma stöd av läraren som vid separat undervisning.

Det faktum att målen för de olika lärokurserna i grunderna för läroplanen är likartade på rubriknivå innebär inte att det centrala innehållet är lika. För att det ska vara möjligt att undervisa delar av lärokursen gemensamt måste innehållet i lärokurserna preciseras i den lokala läroplanen så att det tydligt går att urskilja likheterna och olikheterna. Regionförvaltningsverket ansåg inte att kommunen hade gjort denna precisering. (Svenska enhetens beslut 21.8.2017 dnr LSSAVI/4538/06.06.01/2016)

Närmare information ges av Thomas Sundell, tfn 0295 018 620, thomas.sundell(at)rfv.fi

 

Underkänt periodresultat kunde inte i sig leda till villkor

En elev på årskurs 8 hade under höstterminen fått underkänt resultat i ett prov i religion och omtagningen av samma prov. Rektorn hade då fattat beslut om villkorligt kvarstannande på årskursen på så sätt att eleven i juni skulle tentera innehållet för att kunna flyttas upp till följande årskurs.

Regionförvaltningsverket konstaterade att den undervisning som provet byggde på utgjorde de första tolv av totalt 36 lektioner i religion under årskurs 8. Även om skolan följer en periodiserad undervisning måste lärokursen anses utgöra en kontinuerlig helhet där undervisningen tidsmässigt är indelad i sex perioder. Därför kan man inte anse att den andel av årskursens innehåll som infaller under en viss tidsperiod i sig skulle vara en så självständig helhet att en elev kan bli underkänd i den och därför tvingas stanna kvar på årskursen. Eleven skulle ha haft möjlighet att prestera godkända resultat under den resterande delen av läsåret, och syftet med bedömning under studiernas gång är att sporra eleverna i deras studier och utveckla deras förutsättningar att bedöma sig själva.

Förutom ett underkänt resultat ställde läroplanen också som kriterium för kvarstannande att eleven inte bedöms klara av den följande årskursens studier. Rektorn och läraren hade i sitt utlåtande ansett att eleven inte skulle ha några problem att klara av studierna i religion i årskurs 9 om eleven arbetar aktivt under lektionerna och förbereder sig på ett ändamålsenligt sätt inför prov och andra förhör.

På grund av att eleven inte kunde anses ha blivit underkänd i läroämnet och eftersom eleven ansågs kunna klara av de fortsatta studierna ansåg regionförvaltningsverket att det hade saknats förutsättningar för ett beslut om villkorligt kvarstannande och upphävde beslutet. (Svenska enhetens beslut 13.3.2017 dnr LSSAVI/6365/06.06.02/2016)

Närmare information ges av Thomas Sundell, tfn 0295 018 620, thomas.sundell(at)rfv.fi

 

Adressuppgifter för delgivning bör inhämtas från tillförlitliga källor

En läroanstalt skulle skicka ett meddelande om studieplats till en studerande som inte hade varit närvarande på flera år. Eftersom man visste att adressen i studeranderegistret var föråldrad gjorde man en sökning på en kommersiell nummer- och adresstjänst, vilket ledde till att brevet skickades till en annan person med samma namn. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att de kommersiella tjänsterna inte innehåller födelsetid eller andra personuppgifter som skulle möjliggöra en säker individualisering av den person vars kontaktuppgifter man söker. Det finns heller inga garantier för att uppgifterna är aktuella. Med tanke på kundernas rättsskydd och integritet är det därför inte lämpligt för en myndighet att förlita sig på kommersiella nummer- och adresstjänster annat än i undantagsfall. I första hand bör man använda uppgifter som har samlats in direkt av kunden eller från befolkningsdatasystemet. (Svenska enhetens beslut 4.7.2016 dnr LSSAVI/1557/06.06.01/2016)

Närmare information ges av Thomas Sundell, tfn 0295 018 620, thomas.sundell(at)rfv.fi

 

Svenskspråkig småbarnspedagogik i finsk kommun var otillräcklig

En enspråkigt finsk kommun erbjöd svenskspråkig småbarnspedagogisk verksamhet till sina svenskspråkiga invånare endast i form av ett gruppfamiljedaghem där den ena av vårdarna talade god svenska. Det fanns inte möjlighet till reservdagvård på svenska och inte heller tillgång till en specialbarnträdgårdslärares tjänster på svenska. Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att kommunen enligt 11 § 2 momentet i lagen om småbarnspedagogik har en skyldighet att ordna fullständig service på svenska, vilket förutsätter att den är kontinuerlig och inte beroende av den ordinarie personalen på en serviceenhet.

Regionförvaltningsverket ansåg det också problematiskt att svenskspråkiga familjer inte hade möjlighet att välja småbarnspedagogisk verksamhet på daghem utan var hänvisade till familjedagvård, eftersom behörighetskraven på personalen är olika i daghem respektive familjedagvård. Även om bestämmelsen i 11 a § 1 momentet i lagen om småbarnspedagogik säger att vårdnadshavarna "om möjligt" ska få välja form för den småbarnspedagogiska verksamheten, ansåg regionförvaltningsverket att kommunen borde utreda om det är möjligt att erbjuda svenskspråkiga daghemsplatser i egen regi, i samarbete med andra kommuner eller som köptjänster. (Svenska enhetens beslut 1.7.2016 dnr LSSAVI/4592/06.06.01/2015)

Närmare information ges av Thomas Sundell, tfn 0295 018 620, thomas.sundell(at)rfv.fi

 

Elev utelämnades lagstridigt från klassresa i bestraffningssyfte   

Svenska enheten ansåg i sitt beslut i ett klagomålsärende att en elev utelämnats från en klassresa i bestraffningssyfte. En elev kan inte utelämnas från klassresa varken som disciplinär åtgärd eller som en säkringsåtgärd för potentiella ordningsproblem eller säkerhetsrisker. Vidare hade eleven avstängts från undervisningen i två veckors tid på grund av rökning av elektrisk cigarett. Vid tidpunkten för gärningen var elektriska cigaretter en laglig produkt även för minderåriga. Svenska enheten ansåg att avstängningen som straff inte var i rimlig proportion till gärningen. Rektor som fattat beslutet om avstängning var inte enligt lag heller behörig myndighet, då avstängningsbeslut ska fattas kollegialt. (Svenska enhetens beslut 29.6.2016 dnr LSSAVI/2851/06.06.01/2015)

Närmare information ges av Ira Vanne, tfn 0295 018 622, ira.vanne(at)avi.fi

 

Skiftesdagvård ska vid behov ordnas också på svenska

Ett svenskspråkigt barn i en tvåspråkig kommun erbjöds dagvårdsplats i svensk småbarnspedagogisk verksamhet kompletterat med skiftesdagvård på finska under kvällar och nätter. Kommunen erbjöd inte svenskspråkig skiftesdagvård då det totala behovet ansågs vara litet.

Regionförvaltningsverket konstaterade i sitt beslut att ett litet behov av skiftesdagvård inte är en laglig grund för att inte erbjuda skiftesdagvård åt en familj som är i behov av det. Enligt 2 § i lagen om småbarnspedagogik ska fortgående vård ordnas under den tid av dygnet då sådan vård behövs. Regionförvaltningsverket konstaterade därtill att kommunen enligt 11 § 2 momentet i lagen om småbarnspedagogik har en skyldighet att ordna småbarnspedagogik även på svenska om sådan vård behövs. (Svenska enhetens beslut 23.5.2016 dnr LSSAVI/4975/06.06.01/2015)

Närmare information ges av Malin Eriksson, tfn 0295 018 618, malin.eriksson(at)rfv.fi

 

Avvikande arrangemang i undervisningen ska grunda sig på lag

Svenska enheten ansåg i ett klagomålsärende att ensamundervisning och avvikande rasttider för elev inom grundläggande utbildning endast kan grunda sig på en befogenhetsnorm i lagstiftningen och även i övrigt utgöra ett undantag från elevs rätt till undervisning i samverkan med andra elever. En sådan befogenhetsnorm är t.ex. 17 § om särskilt stöd eller 18 § om särskilda undervisningsarrangemang i lagen om grundläggande utbildning, däremot inte 29 § om rätten till en trygg studiemiljö som arrangemangen motiverats med av skolan.  Föreskrivna förfaranden för beslut om särskilt stöd eller särskilda undervisningsarrangemang kan inte åsidosättas under några som helst omständigheter. (Svenska enhetens beslut 13.5.2016 dnr LSSAVI/2502/06.06.01/2015)

Närmare information ges av Ira Vanne, tfn 0295 018 622, ira.vanne(at)avi.fi

 

Rekommendation för skolornas deltagande i verksamhet utanför skolan

Svenska enheten gav 2.5.2016 en rekommendation för skolornas deltagande i verksamhet utanför skolan inom den grundläggande utbildningen. Rekommendationen gavs med anledning av frågor som uppstått i samband med ett klagomålsbeslut som gällde deltagande i Stafettkarnevalen. Enligt rekommendationen ska utbildningsanordnaren bland annat i läsårsplanen definiera på vilket sätt man deltar i verksamhet utanför skolan, se till att eventuella begränsningar är förenliga med läroplanen och utarbeta jämlika kriterier för deltagande. Eleverna och deras vårdnadshavare ska också involveras i beredningen av läsårsplanen. Rekommendationen kan hittas här.

Närmare information ges av Thomas Sundell, tfn 0295 018 620, thomas.sundell(at)rfv.fi

 

Nya tillämpningsanvisningar om elev- och studerandevårdslagen

Undervisnings- och kulturministeriet, social- och hälsovårdsministeriet, Utbildningsstyrelsen och Institutet för hälsa och välfärd har tillsammans utarbetat tillämpningsanvisningar för lagen om elev- och studerandevård. Anvisningarna innehåller förklaringar, tolkningsrekommendationer och praktiska tips gällande anordnande och genomförande av såväl generellt som individuellt inriktad elev- och studerandevård. Tillämpningsanvisningarna finns för närvarande endast tillgängliga på finska och kan hittas här:

http://stm.fi/artikkeli/-/asset_publisher/uusi-soveltamisohje-oppilas-ja-opiskelijahuoltolainsaadannon-toteuttamisen-tueksi

 

Lärare kan inte ensidigt avbryta en studerandes gymnasiekurs

En gymnasielärare ansågs ha överskridit sina befogenheter då hon avbröt en studerandes deltagande i en kurs på grund av att den studerande hade uteblivit från omtagningen av ett litteraturförhör.

Regionförvaltningsverkens svenska enhet för bildningsväsendet konstaterade i sitt avgörande i ett klagomålsärende att gymnasielagen inte innehåller någon möjlighet för utbildningsanordnaren att förvägra en studerande rätten att delta i undervisning i andra fall än då en studerande avstängs på viss tid eller då en studerande för högst tre dagar förvägras rätt att delta i undervisningen på grund av våldsamt, hotfullt eller störande beteende.

Eftersom gymnasielagen ger utbildningsanordnaren relativt fria händer att ställa upp de konkreta bedömningskriterierna för en enskild kurs så länge de bygger på grunderna för läroplanen, är det i sig ett godtagbart krav att samtliga delprestationer ska vara godkända för att kursen ska bli godkänd. Men även om det på grund av brister i en delprestation inte är möjligt för studeranden att uppnå ett godkänt resultat i kursen har han eller hon rätt att fortsätta ta del av undervisningen. I den mån läroplanen ger en studerande möjlighet att försöka höja eller komplettera prestationer för att kunna bli godkänd i en kurs kan det vara av stor betydelse att kursen bedöms med underkänt snarare än lämnas utan bedömning. (Svenska enhetens beslut 28.10.2015, dnr LSSAVI/2132/06.06.01/2015)

Närmare information ges av Thomas Sundell, tfn 0295 018 620, thomas.sundell(at)rfv.fi

 

Bestämmelserna om ändringssökande ändras från 1.1.2016

Kapitel 7 a i förvaltningslagen, som gäller omprövningsförfarande, har ändrats med lag nr 893/2015. Som en följd av detta har även utbildningslagarna inom regionförvaltningsverkets verksamhetsområde till denna del ändrats.

Ändringarna innebär i huvudsak att i de fall man tidigare besvärat sig över vissa beslut till regionförvaltningsverket enligt förvaltningsprocesslagen, begär man i stället om omprövning av besluten enligt förvaltningslagen. Även besvärsinstanserna beträffande vissa besvärsgrunder har ändrats. Tiden för begäran om omprövning är 14 dagar från att beslutet delgivits, med undantag för beslut om elevavgifter inom den grundläggande konstundervisningen, där tiden för att söka ändring är 30 dagar.  Ändringarna träder i kraft från 1.1.2016.

 

Lag om ändring av lagen om grundläggande utbildning (959/2015)

Framöver begärs omprövning hos regionförvaltningsverket förutom vid de gamla bekanta besvärsgrunderna även beträffande rätten till undervisning i religion och livsåskådningskunskap enligt 13 §, samt om beslutet gäller förlängd läroplikt enligt 25 § 2 mom. Tidigare anfördes besvär över beslut om undervisning i religion och livsåskådningskunskap hos förvaltningsdomstolen. Beträffande förlängd läroplikt har lagen tigit, men den allmänna tolkningen var att besvär anförs som kommunalbesvär till förvaltningsdomstolen.

Stadgandena om omprövning av beslut som gäller elevbedömning har flyttats från förordningen om grundläggande utbildning till lagen om grundläggande utbildning (ny 42 c §). Förutom elevens vårdnadshavare kan även en annan laglig företrädare för eleven, eller eleven själv om hen fyllt 15 år, hos rektor begära ny bedömning av studieframstegen eller kvarstannande i årskurs eller ny slutbedömning inom två månader från delfåendet av beslutet.

Hos regionförvaltningsverket får omprövning begäras inom 14 dagar från delgivning av rektors beslut. Regionförvaltningsverket kan ändra förvaltningsbeslutet, upphäva beslutet, avslå begäran om omprövning eller återförvisa ärendet till rektor för ny behandling. Kravet på att rektors beslut ska vara uppenbart felaktigt för att regionförvaltningsverket ska kunna skrida till ovan nämnda åtgärder är slopat.

 

Lag om ändring av gymnasielagen (958/2015)

Som tillägg till existerande omprövningsgrunder begärs omprövning hos regionförvaltningsverket över beslut som gäller rätten till undervisning i religion och livsåskådningskunskap enligt 9 §.

I lagen har man tillagt en ny 34 d § om sökande av ändring i beslut som gäller bedömning av studerande. Stadgandena ersätter de som tidigare fanns i gymnasieförordningen. Såsom tidigare kan en studerande hos rektor begära ett nytt beslut om studieframstegen eller slutbedömningen inom två månader efter att hen fick del av beslutet. Den studerande får begära omprövning hos regionförvaltningsverket inom 14 dagar från delfåendet av rektors beslut. Regionförvaltningsverket kan ändra beslutet, upphäva beslutet, avslå begäran om omprövning eller återförvisa ärendet till rektor för ny behandling. Kravet på att rektors beslut ska vara uppenbart felaktigt för att regionförvaltningsverket ska kunna skrida till ovan nämnda åtgärder är slopat.       

 

Lag om ändring av lagen om grundläggande yrkesutbildning (955/2015) och lag om ändring av 16 § i lagen om yrkesinriktad vuxenutbildning (956/2015)

Inom dessa utbildningsformer har man redan tidigare tagit i bruk begäran om omprövning hos regionförvaltningsverket som första steg av ändringssökande. Det är dock skäl att observera att den andra omprövningsgrunden ändrats från 1.8.2015 och gäller numera ordnande av undervisning som specialundervisning eller sådan anpassning som avses i 19 a § 2 mom., och inte alltså en föreskriven individuell plan för hur undervisningen ska ordnas.

 

Lag om ändring av 10 § i lagen om grundläggande konstundervisning (957/2015)

I fråga om beslut som gäller elevavgifter enligt 12 § eller elevantagning får omprövning begäras hos regionförvaltningsverket på det sätt som anges i förvaltningslagen. Tidigare fick man anföra besvär till förvaltningsdomstolen över beslut om elevavgifter.

Begäran om omprövning som gäller elevantagning ska anföras inom 14 dagar från det att beslutet delgivits. Beträffande elevavgifter är omprövningstiden 30 dagar från att beslutet delgivits.

Stadgandena om rättelse av bedömning har förflyttats från förordningen till lagen. Innehållsmässiga ändringar har till denna del inte gjorts.

 

Lag om ändring av 15 § i lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (1022/2015)

Ändringarna i 15 § om ändringssökande tillämpas inte på avgifter som tas ut för småbarnspedagogisk verksamhet eftersom lagen om klientavgifter tillämpas i den form som den lyder 1.1.2013 (13 § lagen om småbarnspedagogik). Den som är missnöjd med ett avgiftsbeslut kan inom 14 dagar yrka på rättelse i beslutet av vederbörande organ i kommunen såsom tidigare.

 

Elev hade rätt att byta från svenskspråkig språkbadsundervisning till svenskspråkig skola

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland (finska sidan) ansåg i sina beslut att en elev som gått de sex första årskurserna av den grundläggande utbildningen i svenskspråkigt språkbad i en finskspråkig skola hade rätt att byta till en svenskspråkig skola från årskurs 7.

Elevens vårdnadshavare hade anhållit om byte av skola för sitt barn från årskurs 7. Rektorn för skolan hade avslagit vårdnadshavarnas ansökan och bestämt att elevens skolplats förblir i språkbadsundervisningen.

Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland konstaterade att språkbadsundervisning är betonad undervisning enligt 28 § 2 mom. i lagen om grundläggande utbildning. Eleven har sålunda inte gått i skola i sin närskola enligt 6 § 2 mom. i samma lag, utan i en sekundär skola. Eftersom en elev enligt 28 § 1 mom. har rätt att gå i sin närskola har en sådan elev som går i en sekundär skola rätt att byta till sin närskola under den grundläggande utbildningens gång. I 6 § 2 mom. stadgas inte att som elevens närskola ska anvisas en skola där undervisningen sker på elevens modersmål. I regeringspropositionens detaljmotivering (RP 86/1997) till lagrummet konstateras inte, att man med elevens eget språk skulle avse elevens modersmål.

En elev med finska som modersmål har rätt att få sin grundläggande utbildning på svenska om eleven har förmåga att studera på svenska (GrUL 10 § 3 mom.). Det språk som vårdnadshavaren väljer är då elevens eget språk enligt 6 § 2 mom. Utbildningsanordnaren bör då anvisa en närskola åt eleven i en skola som ger grundläggande utbildning på svenska. I fallet hade kommunen skyldighet att ordna undervisning både på finska och svenska. Regionförvaltningsverket ansåg att sex års studier i svenskspråkigt språkbad var ett tillräckligt bevis på att eleven hade förmåga att studera på svenska. Ett utlåtande av elevens lärare bestyrkte denna bevisning.

Regionförvaltningsverket konstaterade vidare att valet av undervisningsspråk inte kan begränsas enbart till början av den grundläggande utbildningen. Det är likväl möjligt att övergå till undervisning där en annan läroplan och timfördelning tillämpas. (LSSAVI beslut 18.6.2015 dnr LSSAVI/2090/06.06.02/2015 och beslut 20.8.2015 dnr LSSAVI/3422/06.06.02/2015) 

Närmare information ges av Ira Vanne, tfn 0295 018 622, ira.vanne(at)rfv.fi   

 

Hemkommunen ska fatta beslut om närskola

Elevens hemkommun ska fatta beslut om närskola trots att skolan som anvisas skulle upprätthållas av en privat utbildningsanordnare. Det ansåg regionförvaltningsverket i ett ärende där den mottagande skolans rektor hade fattat beslut om att anta eleven.

Enligt 6 § 2 momentet i lagen om grundläggande utbildning ska läropliktiga och andra som får undervisning enligt lagen om grundläggande utbildning av kommunen anvisas en närskola eller annan lämplig plats för undervisning. Regionförvaltningsverket konstaterade att lagen uttryckligen ger kommunen ansvaret att anvisa en närskola, och därför har inte rektorn i den mottagande skolan kunnat fatta ett sådant beslut. Kommunallagen tillåter inte heller delegering av beslutanderätt till en utomstående organisation om det inte uttryckligen finns bestämmelser i lagen om sådan delegering. Rektorns beslut upphävdes å tjänstens vägnar och ärendet återförvisades till kommunen för ny behandling. (Svenska enhetens beslut 29.6.2015, dnr LSSAVI/2153/06.06.02/2015)

Närmare information ges av Thomas Sundell, tfn 0295 018 620, thomas.sundell(at)rfv.fi

 

Uppdaterad
Skriv ut Skriv ut
Dela

Genvägar